Några tips till den kvinna som uppfattar sig som sexuellt dominant
Och hur jag hittade min läggning senare i livet
Författat av Cybele
Vi tyckte denna text var så bra och fin att den fick två rubriker /red
Min väg in I BDSM
Jag fann BDSM sent i livet, eller mer rätt sagt, jag blev medveten om att mycket av det jag uppskattat och visst jag gjort i samlivet faktiskt fanns i samlingsbegreppet BDSM.
Efter två långa förhållanden och ett antal korta som aldrig riktigt fick liv eller kom förbi förälskelsestadiet, där erotiken och samlivet sinade började jag ta en allvarlig funderare på varför? Varför får inte min lust utrymme, varför ses jag som krävande sexuellt? Varför pratar vi inte om det? Det enda jag kunde nå fram med var att lekfullheten inte fanns och att det var alltför skrämmande vanligt med svårigheter att på djupet prata om sexuella preferenser och fantasier. Kurser i personlig utveckling var ack så viktigt, att utvecklas inom jobb eller som förälder pratade man om. Men att utvecklas och växa inom samlivet erotiskt var det svårare att nå fram med.
Kontroll hade jag alltid uppskattat och oftast varit den drivande då det kom till samlivet. Men jag var alltid liksom lite för mycket. Ville jag vara på annat vis? Testa nytt? Varför ville jag prata om allt, alla detaljer i njutning? Nog var jag väl ändå en aning för nyfiken på hur min partner upplevde njutning på det mentala planet, sådant pratade man väl inte om? Inte?
När jag ville prata om att att försöka utvecklas sexuellt och fundera på hur man kunde njuta i mer än det traditionella så sågs jag som lite flummig eller att jag gick på lite för mycket. Tantra var skumt, BDSM var sjukt, swingers var otrogna. Men för i helsike, det fanns väl annat än penetration med orgasm som enda mål, våra sinnen är ju mångt mycket rikare än så? Jag ville, jag ville mer men tystades och stod inte på mig I och med att just det samtalsämnet inte uppskattades. Jag är som person också oerhört omtänksam och omvårdande mot mina partners så det var lätt att fastna i att mer fokusera på min parters behov sexuell. I min makes reaktioner kunde jag till och med ana att han kände sig hotad i att inte vara “mannen i huset” då det kom till sex. Det fanns liksom inte utrymme till att finna var jag var och ville. Lekfullhet i båda av mina längre relationer var att emellanåt köpa en dildo och se en enstaka stereotypiskt trist porrfilm, jag höll på att dö av tristess. Faktiskt så till den milda grad att jag faktiskt helt tröttnade på sex. Jaha, 35 år gammal och sexlivet är slut, jaha är det så här det skall vara? tänkte jag.
Så runt 40 och nyskild sa jag till mig själv att nu var det dags att utvecklas även inom erotiken, att växa lite som människa på många plan och ta för mig en aning mer i livet. Barnen började bli större och det fanns nu plötsligt tid och utrymme att vara mer än bara mamma. Inte tusan tänkte jag hamna i den grå sörjiga massa av tristess och stiltje både i kommunikation och erotik som jag befunnit mig i. Nu ville jag har samtal och kommunikation om sensualism, erotike, lust och finna partners som också ansåg att det var viktigt för att samliv skall funka på fler plan. Oavsett grad, form av lekfullhet och experimentell lusta så siktade jag in mig på öppet tänkande och kommunikation. På något vänster hade jag hamnat i relationer där jag hade partners som ansåg att det sexuella och erotiken var något som liksom skulle funka av sig själv, i mångt och mycket normativt traditionella i sin syn på sex och där skulle jag inte hamna igen. Samtidigt hade jag surfat en del under många år och läst på otal sidor om saker som fick det att vibrera en aning inom mig, som kittlade min fantasi.
Jag hade nosat mig in på bland annat BDSM borgen, läste noveller och berättelser om kvinna i topproll. Många bitar var helt främmande för mig, sadist var jag ju då rakt inte men det mentala samspelet kittlade mina sinnen så till den milda grad.
Efter en tid fann jag en partner som liksom jag var nyfiken och lekfull och kommunikativ. Jäää och jippie, nu så kunde jag nosa på mycket jag var nyfiken om eller hmm. Lekfull, nyfiken och experimentell var han, men på en annan nivå än jag först tänkt. Hoppsan tänkte jag, när jag en dag befann mig i vedboden, uppbunden mot en stolpe och lekt med. Visst var det helt fantastiskt, himlastormande spännande och eggande, han var fenomenal i att läsa av mig. Han plockade fram lekfullhet och jobbade hela tiden mentalt på att lusten skulle finnas och i ett antal månader gick jag kring konstant kåt, jag som trodde sex var passé för mig. Jag njöt visst gjorde jag och såg att han inte bara var lekfull, han var sexuellt dominant även om han egentligen inte visste så mycket om BDSM. Vad skedde då inom mig i mitt kåtrus? Jo, en tanke gnagde och störde i dimmorna och blev starkare och starkare, “ NÄR ÄR DET MIN TUR?” I fyra månader lekte vi sporadiskt med kontroll från hans sida, och jag tänkte igen och igen och igen “ NÄR ÄR DET MIN TUR?” När får jag göra det han gör på mig? Jag ville ju, jag ville så det värkte.
Relationen tog slut men min nyfikenhet var ju väckt och nu mer specifikt inriktad på dominans, BDSM.
Det blev lite smått trevande lek med män än mer oerfarna än jag tills jag en dag hittade Darkside. Gick 2009 på min första BDSM fest tillsammans med ett gäng likasinnade som jag lärt känna på sajten.
In på klubb kom jag och jag tror jag tillbringade flera timmar med att gapande se lek, samspel, fetishkläder, halsband, koppel, smisk och jag svävade. Jag såg rus och endorfinkickar som vida översteg vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag blev, trots min oerfarenhet respekterad och accepterad som Domina, jag? Fast jag var ju inte sadist? Varför blev jag helt pirrig av att se en man få en örfil? Av att se någon få smisk och pisk tills endorfinerna gjorde henne eller honom totalt rusig. Jag blev hög av att se en dominant lirka, pocka, locka och mentalt sakta styra in sin undegivne i order och kommandon, tills den undergivne var som totalt berusad. Allt detta utan minsta traditionellt sexuella förtecken? Nu fick jag se allt jag läst om och jag var fast, totalt fångad av det jag tog in.
Den dagen visste jag, utan tvekan att jag lockades av dominansen och ville utvecklas som dominant. Jag ville ha kontroll, jag ville styra, jag ville kunna ta plats utan att ses som för mycket. Jag kunde fortfarande vara omvårdande, se till min partners behov hur mycket som helst men också ta plats, ta för mig, väcka lust och lek med någon som uppskattade en kvinna som så att säga “var för mycket”.
Vad innebär då att vara Domina för mig?
Ja, min roll som Domina är långt från den man ser i porrfilmer eller många utanför bdsmvärlden tror det innebär. Att vara Domina är för mig att vårda, att forma och att ta hand om. Att se till min partners behov och kunna genom olika sätt, mentalt eller mer handfast förstärka och manipulera om man nu vill använda det ordet, honom eller henne till att sväva, till att våga plocka fram det där som man njuter av under ytan, spetsa till det, förstärka och höja temperaturen ett steg till. Jag har möjlighet att tänja min partners gränser på ett sätt som min partner kanske inte skulle hittat att göra själv. Jag kan också se till min njutning, ta för mig för egen del på ett sätt som understundom kan ses som rent egoistiskt. Jag, som är fostrad till att vara totalt osjälvisk och en duktig flicka, kan här plocka fram helt andra sidor som också finns i min person. Jag har alltid varit den duktiga, den omvårdande och oftast låtit andras behov gå före mina, nu får den andra sidan i min ta plats.
Jag behöver för detta inte vara tuff, hård eller rytande domderande, vilket många tror man måste vara för att vara Domina. Jag måste inte vara på något särskilt vis eller uppföra mig på särskilt sätt även om nu en gnutta rollspel ibland kan förstärka maktskillnaden. Jag behöver inte skrika, höja rösten eller alltid gå klädd i korsett. Jag behöver egentligen bara vara tydlig, kommunicera och verkligen veta vad jag vill. Den där kommunikationen i relationer som jag alltid saknat har här en viktig och bärande roll. Lyhördhet och att krypa in i någons sinne mentalt är en nödvändighet för att BDSM skall bli sådär hisnande bra. Att tydligt kommunicera om lust och längtan på en naket djup nivå för två människor oerhört nära varandra att sen sväva ut på spännande farvatten, testa, våga, tänja gränser för att efteråt dela tankar i vad man upplevde, skapar en väldigt speciell närhet, detta oavsett om man har en lekrelation eller en djupare mer stadigvarande kärleksrelation..
Jag kan i en Ds relation med kvinna i topproll, vara precis den jag vill och hur jag vill, OM jag vill. För genom att ha partners som njuter av att forma sig efter min vilja, som uppskattar att följa så får alla bitar i min person utrymme, även den där delen som gärna ser min partners behov före mina egna, den där delen som vill vårda. För inte kan jag våldföra mig, ta för mig, smiska, slå, förnedra eller bryta ner och bygga upp om jag inte också kan vårda?
För mig har det varit viktigt att finna en egen väg, att vara Domina, på mina villkor och med mitt utgångsläge ch erfarenheter. Jag är mjuk, humoristisk, barnslig, omtänksam och en med gnutta naivitet tar jag mig genom livet och också genom BDSM och det är okej. Man är lika mycket Domina iklädd myskläder och äggfläckad morgonrock som när man är iklädd läder och korsett. Lika mycket Domina fast man visar känslor, kan skämta barnsligt och även gråta av ledsnad. Ta dig inte an rollen som dominant eller undergiven i en mall någon annan dikterat som den enda rätta. Var på det vis du vill, finn någon som uppskattar ditt tänk och sätt, testa dig fram och hitta egna utryck.
Alla gillar inte mitt sätt men det häftiga med BDSM världen är att alla sätt är rätt, inget är fel. Kombinationerna personlighet, kinks och intressen är så varierande och många att vi alla får plats att vara unika och högt personliga, vi kan växa, utvecklas och blomma.
Någonstans på resan blev jag hel, eller mer rätt utryckt integrerad i alla mina jag, alla delar av mig får i dag utrymme och plats och jag växer. Dagligen växer jag och utvecklas och det är en helt fantastisk resa.