Subspace – Kemin bakom fenomenet – V1.2
Av Nattkorpen
Nattkorpen skrev dels allmän fakta dels utifrån sin egen upplevelse, detta är en ganska lång men fantastiskt välskriven artikel som konkret beskriver fenomenet subspace på ett sätt vi tidigare inte hittat/red
Subspace
Subspace är en kombination av olika företeelser, mentala och fysiska. I det mentala kan ingå total avslappning, lugn och harmoni. De fysiska företeelserna handlar om utsöndringar av olika kemiska substanser i kroppen såsom Endorfiner, Adrenaliner, Oxytocin, m.fl. Hur subspace tar sig uttryck påverkas av flera faktorer, både biologiska och mentala. Hur stora mängder av de olika ämnena som utsöndras, proportionerna mellan de olika ämnena och hur varje enskild person påverkas av dem. Till detta kommer mer svårdefinierade saker som känslighet för yttre stimulans samt inlevelseförmåga.
I grunden kan man säga att subspace handlar om att frikoppla tanken från kroppen. Att låta tanken sväva fritt. Den psykologiska termen för detta är dissociation vilket innebär en påverkan av mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Det är en försvarsmekanism för att behärska och minimera stress, inkluderande uttråkning och konflikt. En enkel form av dissociation är när du talar med din vän, nickar till vad personen säger, men egentligen inte hör något tills din vän viftar med handen framför dina ögon och säger ”tjoho” och du vaknar till liv. Eller när du inser att du suttit och stirrat på datorskärmen eller din bok i fem minuter utan att egentligen ta in någon information alls.
Endorfin
Rent generellt startar subspace med utsöndringen av endorfin. Endorfinet kallas ofta för kroppens eget opium och har en liknande effekt. Har ni någonsin motionerat mycket och känt att ni nästan blivit beroende av att vara ute och springa? Då är det endorfinet ni har blivit beroende av. Det utsöndras av smärta, motion och stress – men kan också utsöndras av sex och förälskelse. 45 minuters löpning motsvarar i termer av smärtlindring ungefär 10 mg opium. Det är till löpning som endorfinet är starkt kopplat. I de gamla jägarsamhällena jagades ofta småvilt som t.ex. antilop genom att de förföljdes tills de föll ned av utmattning och då kunde dödas. Endorfinet var det som gjorde att människan orkade med denna jakt och det är det som gör att en människa som sprungit ett tag ofta kommer in i ett nästan meditativt läge, det som ofta kallas för andra andningen.
Det speciella med endorfin är att det inte utsöndras lite i taget vid plötslig smärta. Istället töms hela förrådet ut på en gång i kroppen. Därefter börjar kroppen på nytt bygga upp endorfinlagren. Det tar vanligtvis mellan 5 och 10 minuter för kroppen att bli klar med detta. Finner den då ett behov av att skjuta ut mer endorfin görs detta. För varje omgång som skjuts i kroppen sker en ökad smärttålighet, men samtidigt påverkas också medvetandegraden.
Endorfinet utlöses av nervimpulser som når ryggraden. De förhindrar sedan nervcellerna från att skicka mer smärtsignaler. På så vis kan en människa eller ett djur fortfarande känna sig kraftfulla och i kontroll, trots smärtan.
Endorfin och BDSM
Hur mycket kroppen påverkas av endorfinet är olika för olika personer. En del personer påverkas tar det tid för innan de påverkas, medan andra går direkt in i ett nästintill neddrogat tillstånd.
Endorfin-påverkan kan uttryckas i fem olika stadier:
1) Ingen förändring har skett i medvetandegraden, men en ökning har skett hos den undergivnes smärttröskel. Endorfinet ger upphov till ett visst välbehag.
2) den undergivne börjar känna sig lite ”yr”, befinner sig i ett lätt drogat tillstånd. Ögonlocken börjar bli tunga och hen blir mer avslappnad. Hämningar börjar släppa och stönanden och jämranden börjar komma.
3) den undergivne uppvisar en klar förändring i medvetandegrad. Beter sig mycket lydigt och undergivet. Samtidigt har kroppen börjat fyllas av adrenalin. Adrenalinet ökar reaktionsförmågan och gör kroppen hyperkänslig för påverkan. Slag med redskap kan nu ge upphov till kraftiga ryckningar och skakningar. Gnyendet och jämrandet blir nu lägre och mer utdraget. Kroppen är väldigt avslappnad.
4) den undergivne blir extremt lydig och tillmötesgående och kan ta nästan vilken smärta som helst. De kommer att bli vara helt avslappnade och näst intill orörliga, test som inom psykologin kallas för Rörelsefrysning. Helt inne i ett annat medvetandestadie.
5) Endorfinet samverkar med adrenalin vilket gör att nästan alla hämningar släpper hos den undergivne. Kroppsrörelserna kan bli helt okontrollerade och kan orsaka skada. Reaktionerna går in i det primala och den undergivne bör betraktas som ett vilt djur och talas till lugnt och med mjuka gester. Se upp för flykttendenser och vilda ryckningar!
Att gå mellan nivåerna
Teoretiskt ska det krävas en eller två doser endorfin mellan varje nivå vilket skulle göra att det sista stadiet nåddes först efter kring 50 minuter – under förutsättning att sessionen gick efter ett strikt schema (mer om det längre ned) utan improvisation. Så är det ju sällan i praktiken och alla människor reagerar olika. Många människor har låg smärttröskel och kommer ha svårt att ta det lugnt när de tar emot den smärta som krävs för att nå senare stadier då medvetandeförändringen verkligen sker. Andra reagerar långt kraftigare på endorfinet.
Utöver detta gäller det att känna sig trygg med den dominante. Lita på personen så kroppen kan slappna av. Slappna av, försök att ta emot smärtan utan att reflektera över den. Det är lättare för en masochist (som jag), men andra kan också uppnå subspace om de bara kan koppla av och den dominante inte utövar för kraftig smärta. Det är också lättare, i alla fall för mig, att nå senare nivåer av subspace om jag slipper stå upp. Det senare tar en del av min koncentration och hindrar mig från att flyga iväg alltför högt. Ändå ska man vara beredd på att detta stadier som kanske aldrig uppnås, beroende på hur kroppen reagerar på endorfinet och hur det samverkar med andra ämnen som t.ex adrenalin som har en hämmande effekt på endorfinruset. För en del extra känsliga, som mig själv, kan det räcka med 10 – 15 sekunder för att nå nivå två.
Det kan också vara så att den dominante vill hindra den undergivne från att gå för djupt in i subspace. Tvinga i så fall den undergivne att svara på tilltal. Eller att räkna slag. Byt plötsligt redskap mitt i en scen. Växla slagstyrka. Våga göra uppehåll mellan slagen, byt positioner och alternera röstläge. Allt för att undvika att falla i en rytm. Var medveten om att detta gör att smärtan också känns mer och att endorfinerna inte skyddar lika bra. Det gör det också troligare att ett stoppord kan användas.
Talförmåga och kommunikation
Ju mer endorfin som pumpas ut i kroppen, desto svårare blir det att koncentrera sig på omvärlden. Även om möjligheten till att kommunicera försvinner önskan till det. Det blir också svårare att höra och uppfatta ord någon annan säger.
Det gäller att den dominante är uppmärksam på detta. Orden får inte vara för tysta, då hörs de inte. De ska vara klara och tydliga. Räkna med att tvingas ställa en fråga eller ge en instruktion flera gånger. Var inte rädd för att vara bestämd. För mig själv försvinner önskan att kommunicera nästan direkt. Jag faller direkt in i stadie två ovan och svarar i princip enbart på tilltal. Jag tror att jag redan där skulle ha svårt med stoppord. När jag når stadie tre är min förmåga till kommunikation nästan helt borta. Jag kan svara på tilltal med enkla ord, men jag hör sällan vad någon säger till mig första gången. Det tar tid för mig att förstå vad någon vill, men när jag gör det är jag lydig och följer instruktioner. Stoppord är en omöjlighet för mig. Mitt enda sätt att reagera på smärta är att gny i olika djup och längd och hoppas någon kan förstå det.
I stadie fyra hör jag knappt vad som sägs, har svårt att förstå det. Kan inte kommunicera alls, knappt ens röra mig några decimeter. Jag är som i koma, förstår att saker sker runt mig, men kan inte riktigt ta till mig allt. Här gnyr jag inte ens längre, bara tar emot. Det enda sätt som det går att märka på mig om något gör lite ont eller känns skönt är en väldigt svag förändring i andningen. Inga andra ljud kommer från mig.
I stadie fem börjar jag reagera på smärtan igen, men jag kan inte kommunicera med tal. Jag kan gny, men morrar snarare. Det här är en primal nivå där kroppen reagerar på instinkt. Jag har ingen som helst kontroll över de ljud jag ger ifrån mig.
Omvärlden
Redan vid stadie tre kommer jag in i ett starkt tunnelseende, i den mån jag ens kan hålla ögonen öppna. Jag ser enbart det rakt framför mig. Fokus ofta på enbart några kvadratdecimetrar, allt annat dimmigt, suddigt. Tidsperspektivet försvinner också, det är svårt att veta hur lång tid något tar. Samtidigt är jag medveten om vad som händer runt mig, det är mest att det är svårare för mig att reagera på det – ens om jag skulle vilja.
Självbevarelsedrift
Att gå in i subspace är att ge upp delar av sin självbevarelsedrift. Att överlämna dem till den dominante. Det är ett oerhört ansvar och den dominante som inte är beredd att ta detta ansvar, utan fortsätter att säga att även den undergivne är medansvarig, är inte mogen nog att ha en session med en undergiven som kan komma in i subspace. Den undergivne har ett ansvar innan och efter sessionen med att kommunicera sina behov och gränser. Självklart också under sessionen om möjlighet, men troligt är att den undergivne i subspace inte längre har möjlighet att kommunicera. Kanske inte ens kunna säga stopp gällande något som kan ge direkta skador.
Detta förtroende som den dominante har fått får inte missbrukas. Det är grunden för den undergivnes trygghet inte bara under den pågående sessionen utan även i alla därefter följande. Överträdelser här kan leda till att den undergivne helt ger upp BDSM.
Kroppskontroll
Att stå upp är det som hindrar mig från att sjunka för djupt in i subspace. Kroppen försöker hantera det nödvändigaste. Att kunna stå utan att falla. Att inte skada någon annan med vilda ryckningar. Jag har legat ned och ryckt okontrollerat av den stimulans jag råkat ut för, men samtidigt försiktigt lagt handen på pannan på min partner för att försöka hindra att jag skallar henne under mina ryckningar. Allt under att jag haft total oförmåga att kommunicera. Jag har
kramat mina armar vansinnigt hårt omkring henne, inte om henne, rädd för att hon skulle skadas av en björnkram.
Samtidigt har jag inte varit medveten om att det jag trodde var ett nafsande på hennes bröst gav henne ett stort blåmärke. Jag hade kunnat låta bli om jag blivit tillsagd, men hon förstod inte att jag kunde höra vad hon sa, enbart för att jag tappat min egen förmåga att tala. Gångerna efteråt var jag även djupt inne i nivå tre mycket noga med att aldrig bita särskilt hårt, mest skrapa med tänderna.
Överstimulering
För mig gäller att jag blir extremt lätt att överstimulera, att få mig att falla tillbaka in i subspace. Jag hade varit djupt inne i nivå fyra, men kommit ur den. Vi låg och pratade i 10 – 15 minuter då hon plötsligt drog handen längs med min nacke och det var allt som behövdes för att jag skulle falla i en koma som varade 10 – 15 minuter. Minsta lilla smekning, om så bara några centimetrar fick mig att börja skaka och hon tvingades ta tillbaks händerna. Att hålla om mig gick bra, men då hålla händer och armar absolut stilla. Ingen massage. Ingen smekning. Det enda som till slut var säkert var att hålla i mina fingrar. Allt annat på min kropp fick mig att börja skaka och gå in i subspace igen. Detta även över 30 minuter efter sessionens slut.
När jag gick ut höll solskenet på att få mig in i subspace och jag tvingades ha på mig glasögon. Morgonen efter tvingade duschen in mig i subspace bara genom känslan av vatten på min hud. Jag säger inte att detta kommer drabba alla eller ens många. Men det kan vara bra att vara beredd på denna överkänslighet och att den kan sitta i länge, länge även när resten av kroppens funktioner verkar ha återgått till det normala.
Slavespace
Det finns andra sätt att frigöra endorfinerna i kroppen än smärta. Ta en titt på frikyrkor och på hur deltagarna där talar i tungor, talar med gud. Hur de rör sig i extas. Det är i praktiken subspace de är inne i. De har inte längre överblick kring omvärlden, har en stark tunnelsyn. De är helt fokuserade på Gud som de tillber. Kom ihåg att både sex och kärlek också kan frigöra endorfiner, så även intensiv tillbedjan.
Den här sortens subspace kan drabba en undergiven i kontakt med dess dominant också. Endorfiner och oxytocin frigörs vid kärlek och extas. Skapar en stark känsla av välbehag och lycka. Kanske inte lika djup subspace som den vid upprepade utsöndringar av endorfin vid utdelande av smärta, men subspace likväl. Så långt att de delvis tappar vokabulären och det finns exempel från Livets Ord med folk som i praktiken fallit i koma.
I min text här väljer jag att använda uttrycket ”Slavespace” för detta fenomen då det inte handlar om smärta på samma sätt, utan snarare en total tillbedjan. Om subspace går ut på att fokusera på sina egna och reaktioner och känslor går Slavespace ut på att fokusera på någon annan. Ändå är det samma kemiska ämnen inblandade med undantag av adrenalinet. Tungomålstal eller nonsensspråk är förövrigt något som också kan skapas i subspace orsakat av smärta.
Bondage och Suspension
Vid experiment med tillslutna vattentankar där personer fått vila i kroppstempererat vatten i totalt mörker vid total tystnad har det visat sig att kroppen släpper ut endorfiner som en belöning. Det är möjligt att det är samma fenomen som uppstår vid bondage då undergivna beskriver hur de kunnat slappna av totalt. Vid suspension förstärks effekten också av ett lätt vaggande och just det rytmiska, det upprepande, har visat sig vara ett av de element som gjort det lättare att nå subspace, att vila in i endorfinerna. Dissociation är en försvarsmekanisk för att bl.a hantera uttråkning.
Det aktiva valet
Subspace är inget som går att tvingas in i. Det krävs en önskan och en acceptans av stadiet. När det gäller smärta är kroppens naturliga reaktion att spänna sig. Att förbereda sig för att slåss eller fly. Att i detta läge slappna av, vila in i smärtan, går emot den naturliga reaktionen. Det är sådant som enbart görs när personen vet att smärtan inte kan undvikas utan måste uthärdas. Det är antagligen det som gör att subspace kan uppnås vid smärta från en BDSM-session och inte från exempelvis att slå i smalbenet i något. Dessutom finns oxytocinet (mer om det nedan) som en substans i blodet som vanligtvis inte finns närvarande vid smärta.
På samma sätt är det ett val den undergivne gör när den bejakar subspace som kan uppstå vid förlösandet av endorfin på grund av andra orsaker, som t.ex perceptionsberövning eller rädsla. För många undergivna är subspace själva målet, det närmsta nirvana de kan komma, och det är en av orsakerna till att de bejakar känslan. Det är inte något de skulle göra i vilken situation som helst då kroppen utsätts för endorfin utan handlar om att kunna känna sig trygg och avslappnad i situationen.
Oxytocin
Det är lätt att fastna i endorfinerna här, men de är förstås inte ensamma. En annan viktig kemikalie är oxytocin – kärlekshormonet. Oxytocin är det som är människans kärlek och moral. Det har visat sig att personer med större andel oxytocin i blodet är mer givmilda och mer beredda att dela med sig. De känner mer kärlek till andra och är mer benägna att hjälpa sina medmänniskor.
Inte bara det: Personer som är kärleksfulla mot varandra utsöndrar också mer oxytocin så det är en förstärkande cirkel.
Oxytocin ger oss en känsla av välbehag och lycka. Det utsöndras av sex, smekningar, orgasmer och kärleksfulla handlingar. Vid provtagningar innan och efter bröllop har de närmast bruden (i ordningen bruden, mamman, pappan och brudgummen) visat sig ha kraftigt förhöjda oxytocin-nivåer och det gällde även de andra bröllopsgästerna i mindre nivå.
Personer med låga nivåer av oxytocin eller oförmåga att utsöndra ämnet har länkats till tillstånd som sociopathi, empatilöshet, psykopati, narcissism och manipulerande. Testosteron har visat sig ha en dämpande effekt på oxytocin. Dra vilka slutsatser ni vill av det.
Vid växlande av slag och smekningar ser den dominante till att inte bara hålla endorfin-nivån hög utan också oxytocinet vilket ger en förstärkt känsla av välbehag för den undergivne. Även hos den dominante ökar oxytocin-nivåerna vilket ger stärkta känslomässiga band mellan de två. Därför hjälper även ömheten till att göra det lättare för den undergivne att nå subspace.
Adrenalin
Adrenalin är ett kemiskt ämne som triggar slåss-eller-fly-syndromet. Det ökar takten för hjärtslagen och gör blodet mer trögflytande för att inte förblöda vid skada. Det senare gör också att finmotoriken får lida vilket gör att exempelvis jag har svårare att själv hålla i ett vattenglas när jag kommer ner efter en session. Adrenalinet har också en dämpande effekt på endorfinet som gör att det inte når sin fulla verkan förrän efter att adrenalinet bränts bort.
Efter en längre session kan det ta en halvtimma för adrenalinet att förbrännas, men endorfinerna kan finnas kvar i kroppen i dagar.
Adrenalinet skjuts ut i situationer som är farliga eller uppstressande. Det gör att kroppen snabbare reagerar på stimulans och smärta. Det visar på varför det är svårare att komma in i subspace för den som är nervös eller orolig. Då pumpas mer adrenalin ut vilket gör att endorfinets lugnande effekt inte kommer helt till del. Det blir också svårare att stå emot smärtan då. Det visar hur avgörande en lugn miljö och trygghet kan vara för att nå högre nivåer.
Det är också därför det är bra att inte slå på full effekt i de mellanperioder då endorfinförråden håller på att återuppbyggas. Det ser enbart till att öka mängden adrenalin i blodet hos den undergivne och därmed fördröja effekten och vällusten som kommer med endorfinet. Om det inte är det den dominante vill.
Dopamin
Dopamin är en belöningssubstans skapad för belöningsdriven inlärning. De flesta beroendeframkallande droger framkallar dopamin. Dopamin finns också i större andel hos extroverta människor än hos introverta.
Dopamin hjälper till att dämpa smärta och endorfinerna i kroppen hjälper till att fylla hjärnans frontallob med ämnet. Det förklarar den orgasmliknande känsla jag känner i subspace som svar på den smärta jag utsätts för. Dopaminet är också det ämne som fyller frontalloben vid sex och vid orgasm. Vid en orgasm förlöser kroppen ett annat ämne som heter prolaktin. Det ämnet ser till att hålla dopaminnivåerna nere. Det ämnet är det som är männens ”rulla-runt-och-sov-substans” då det får effekt ganska direkt, medan det tar längre tid för kvinnorna att ta verkan. Utan orgasm finns dopaminet kvar i kroppen längre tid vilket för mig gjort att dopaminet i kroppen gett mig känsla av orgasm som varar i flera minuter i sträck.
En session
Som nämndes ovan så skickas endorfinerna ut i stora doser allt eftersom förrådet hunnit byggas upp på nytt och det tar ungefär 10 minuter. Det innebär att en session också gärna kan gå i 10 minuters intervaller. Vad det innebär är att det börjas med att skapa en nivå av smärta som får ut den första dosen endorfin. Därefter kan den dominante minska smärtutövandet under de närmsta 8-9 minutrarna för att sedan öka det till en högre grad i 1-2 minuter med en sista extra intensiv stund på 10-15 sekunder. Därefter börja på en ny 10 minuters grupp, nu med ett större smärtutövande än i den första då mer endorfin finns i kroppen. Upprepa och upprepa tills önskat stadie av subspace har uppnåtts.
Men det är naturligtvis inte fullt så enkelt. En viktig sak i det hela är att det inte bara är endorfin som utsöndras utan också adrenalin. Det är adrenalinet som ökar på responsen hos den undergivne. Det gör att den undergivne, trots den avsevärt större tåligheten för smärta orsakad av endorfinet, ändå reagerar kraftigare med ryckningar och gnyende på slag med paddel eller rotting.
Den bästa nivån för detta är tre. Då är den undergivne fortfarande kommunikativ med gnyenden och stönanden för smärtan. Med kraftiga ryckningar vid slagen. Ändå behövs inte särskilt hårda slag, den undergivne reagerar ändå kraftigt. Men eftersom smärtnivån är högre är hårdare slag med jämna mellanrum önskvärda.
De flesta sessioner brukar avbrytas vid nivå fyra. Då är den undergivne knappt medveten om vad som händer. Visar inga knappt några reaktioner på stimulans. Själv minns jag hur jag blev lätt slagen av vad jag trodde var en liten läderflogger. Det visade sig vara hyfsat hårda slag med en gjord av metall! Den enda skillnaden som gick att uppmärksamma var en liten förändring i min andning när slagen blev hårdare.
Här går det att fortsätta, men det är viktigt att förstå hur farlig situationen kan vara. Hur viktigt det är att verkligen känna den undergivnes gränser innan detta. För mig fanns det ingen som helst möjlighet att protestera, vad som än gjordes med mig. Jag hade inget språk kvar, ingen förmåga att röra mig. Samtidigt är adrenalinnivåerna höga och tillsammans med endorfinet ger de en känsla av extas.
Nivå fem kommer jag till när någon fortsätter att utsätta mig för smärta trots att jag i praktiken inte kan röra mig. Och det ska till en hel del smärta då. Det jag innan tyckte gjorde ont känner jag knappt. Eftersom mitt språk försvunnit kan jag bara gny i olika längd. Där är jag fortfarande på nivå fyra. Men hos mig börjar det efter en stund plötsligt komma morrningar. Först låga, sen stegrande. Det är varningssignaler. När gnyendena hos mig är en vädjan om att det gör riktigt ont är morrandet en varning om att någon bör passa sig.
Observera att detta går på ren instinkt. Det är inte jag som väljer att gny eller morra. Mitt sinne är frånkopplat, det är som en ande som svävar ovan medan min kropp agerar. På nivå fem kan jag göra plötsliga kast, snabba rörelser. Jag kan rycka okontrollerat på ett långt mer omfattande sätt än tidigare där hela kroppen är inblandad. Och jag känner att jag har potentialen att bli farlig om jag skulle känna mig hotad på riktigt. Från att på nivå fyra ha varit relativt okänslig är jag nu istället hyperkänslig för ljud och beröring.
Eftervård
Eftervården är ett kritiskt moment eftersom det faktiskt kan vara farligt för den undergivne. Låt mig ta ett exempel. Vi avbröt en session där jag en stund hade varit stående. Min dominant frågade mig om jag ville sätta mig eller lägga mig. Efter att ha frågat om några gånger kunde jag svara sitta. Jag behövde hennes stöd för att kunna ta mig till stolen och sätta mig ner. Jag kunde helt enkelt inte gått till sängen själv, knappt med hennes hjälp. Där satt jag i flera minuter innan jag ens kunde prata. Höll om henne.
Därefter ledde hon mig till sängen. Bäddade ned mig i en filt. Det här är kritiskt för vad som händer när kroppen delvis gör sig av med sina egna bedövningsmedel är att den blir kall och uttorkad. Som efter en narkos på ett sjukhus. Vatten och värme är ett måste.
På sängen kunde jag slappna av. Inget av min kropp behövde längre koncentrera sig på att hålla sig stående. Därefter först hyperventilering en lång tid. Kroppen som spände sig hårdare och hårdare i vågor för att till slut spännas som en brygga. För att hindra att kroppen förgiftar sig själv med för mycket koldioxid och då kroppen redan fått i sig tillräckligt med syre av hyperventileringen upphör därefter andningen nästan helt en stund. Bara små andetag in. Små ut. Knappt märkbara. Därefter sakta ökande andetag till mer normalt läge. För en del undergivna kan det där gå så långt att andningsuppehåll sker, något som kan vara en extremt skrämmande upplevelse för dominanta som inte känner till vad subspace innebär.
Orsaken till detta tillstånd är att adrenalinet håller på att förbrännas ur kroppen. Hur lång tid det tar kan variera är olika, men ett minimum är 10 minuter och det kan ta upp till en halvtimma. För mig kommer de där vågorna av hyperventilation och att spänna kroppen tillbaka i flera omgångar under denna tid.
Skulle jag kunnat resa mig upp och prata under denna tid? Antagligen ja. Men det skulle inte vara bra för mig. Jag skulle vara hög på endorfin, jag skulle vara i fara för att återigen falla in i subspace och då utan någon bredvid mig som hade kontroll på mig. För jag är en av de som blir hyperkänslig i detta stadie. Minsta lilla beröring kan få mig att börja skaka och falla in i subspace igen. Jag var tvungen att avbryta en dusch extra tidigt för att jag kände hur den påverkade mig. Min stackars dominant kunde knappt hålla om mig, än mindre smeka mig för att jag började skaka igen så fort hon gjorde det. Effekten satt i dagen efter, nära 15 timmar senare!
Vad jag läst om detta är att det viktiga för den dominante i detta läge är att tala ner den undergivne. Påminna denna om att slappna av. Att komma ned. Bit för bit. Inte ge någon extra stimulering utan bara i lugn och ro fortsätta att tala ned. Detta tills adrenalinet är helt borta.
Därefter är den värsta faran över. När adrenalinet är borta helt kommer också den fulla verkan av endorfinet. För en del blir det som att flyga med himmeln full av färger i märkliga landskap. För dem kan det vara i timmar efteråt då de bäst bara lindas in i en filt för att själva ligga kvar och njuta av sitt endorfinrus.
Det viktiga är att förstå att även en masochist som ser ut att fungera normalt ändå har kroppen full av vad som kunde vara ett opium. Personen bör inte få köra bil och helst vara under uppsikt tills endorfinet når ned till en sansad nivå.
Själv är jag extra känslosam och utsatt efter en session. Närhet är viktigt för mig, att veta att någon är där för mig. Den dominante är det enda som förankrar mig med omvärlden och det är viktigt för mig att få säga ett enkelt ”hej” när jag gör den första mellanlandningen innan jag flyger iväg igen. Att veta att någon är där för mig, håller koll på mig.
Hypervaksamhet
Både adrenalin och stresshormonet kortisol, som pumpas ut i kroppen under BDSM-sessionen, är avgörande för vad som kallas ”fight-or-flight”-syndromet. Då kroppen gör sig redo för att fly. Alarmberedskapen höjs i kroppen, energi flyttas över till musklerna, hjärtat pumpar fortare, uppmärksamheten höjs. I första hand är det adrenalin, med mindre skadliga effekter som pumpas ut vid stress, vid långvarig stress kortisol. Det senare påverkar också matsmältning och bryter ned muskler. Minnet och koncentrationsförmågan påverkas och förhöjd insulinproduktion ökar chansen för bukfetma. Därför är avstressning viktig efter en session.
För mig sitter hypervaksamheten kvar efter sessionen, riktigt kraftig timmarna efter, därefter på hög nivå i något dygn och sedan i mindre nivå. Det känns som om ljud attackerar mig från olika riktningar. Jag kan inte låta bli att notera minsta rörelse i ögonvrån, försöker ta in allt runt mig, överbelastas på intryck. Solglasögon är ett måste för skydd mot solen, varje reflex kallar på min uppmärksamhet. Hjärtat börjar slå snabbare och jag blir mer och mer stressad av det runt mig. Därför försöker jag undvika att gå ut, i alla fall i längre perioder eller i stökigare miljöer. Hellre ta det lugnt hemma.
Som nämns ovan så är kortisolet boven i dramat för denna hypervaksamhet. För att sänka nivåerna av kortisol är det bra sömn, avslappning, vila och lättare fysisk träning som gäller. Även oxytocin minskar stresshormonet, därför är närhet, kramar och kroppslig beröring en viktig del av eftervården.
Rörelsefrysning
Ett problem med hypervaksamheten är att intrycken kan bli för många. Nervsystemet kan bara ta emot en viss stimulans och vid utövandet av smärta överstigs den gränsen. För att kunna tolerera smärtan, eller förhindra för mycket intryck, stängs mindre viktiga funktion ner. Detta för att kroppen lättare ska kunna koncentrera sig på det nödvändiga. Det är denna funktion som kan få någon att frysa i en farlig situation där fight-or-flight-syndromet slår till. Bland de funktioner som stängs ned kan vara exempelvis talcentra för att hjärnan lättare ska kunna koncentrera sig på icke-verbala signaler.
Subdrop
Efter en session bryts de olika kemikalierna ned i olika takt. När endorfinet bryts ned efter sessionen och närmar sig normalnivå sjunker det tillfälligt under den normala nivån innan det stabiliseras. Det beror på att så mycket endorfin har utlösts att kroppen tar dagar på sig att återbygga nivåerna. Förutom detta så får dopaminet en motverkan i bildandet av prolaktin som påverkar psyket negativt. Även kortisol som byggs upp för att hålla blodsockret på en jämnnivå är kopplat till depressioner.
I samband med att endorfinerna förbränns och det fortfarande finns kortisol och prolaktin kvar i kroppen kan en depression börja kännas. Detta är vad som kallas för subdrop och den undergivne kan då känna sig ensam och lite deprimerad. Kanske även få skuld- och skamkänslor. Enkla saker som träning eller en bit choklad kan då utlösa lite mer endorfiner och hjälpa till att återställa balansen. Även sömn hjälper.
En fördel här är att oxytocinet finns kvar i kroppen en längre tid. Det är också lättare att återställa. Krama dina vänner, gosa med djur, låt dig skötas om av din dominant. Allt detta håller oxytocin nivåerna uppe i kroppen.
Annars är det de vanliga reglerna för att motverka depressioner: Se till att ha ätit och druckit ordentligt så kroppen har energi. Se till att hålla blodsockret stabiliserat. Ät gärna extra vitaminer. Interagera med andra. Gosa med husdjuret och försök att ha telefonsamtal med den dominante eller ännu bättre – träffas och kramas. Det kan vara bra för den dominante att höra av sig och se att allt står rätt till, även om den undergivne vill hålla sig undan. Träna eller försök i alla fall ta en promenad. Skriv ned dina upplevelser i text för att reda ut dina egna tankar.
Därtill sagt så reagerar alla undergivna lite på olika sätt. Det är bra att innan sessionen förklara vad just man själv kommer behöva när sessionen är klar. En del vill inte ha någon eftervård själva utan klarar sig bäst ensamma, kanske t.o.m. genom att motionera! Var beredd på att denna reaktion kan komma flera dagar efteråt. Kanske t.o.m. med chockverkan i omgångar. Om det sker på tid då din dominant är på jobbet, kom ihåg att detta är något tillfälligt som går över. Sök kontakt med vänner om du kan. Annars, var inte rädd för att meddela den dominante hur du känner dig.
Domspace
Ungefär samma ämnen utsöndras i den dominantes kropp som i den undergivnes: Endorfiner, adrenaliner, oxytocin – om än i mindre mängder. Den dominantes fokus och koncentration på den undergivne gör dock att dessa inte blir fullt lika kännbara och mängden är som sagt mindre. Men för en del dominanta kan det bli ett skarpt tunnelseende, en speciell känsla som kallas för domspace.
Även för den dominante kan det bli kännbara effekter när dessa ämnen börjar brytas ned. När du sett till att den undergivne har fått sin varma filt och sitt vatten, lägg dig bredvid. Även du behöver filten och vattnet. För den undergivne som kommer ur sin subspace, kom ihåg att göra den dominante trygg. Tala med hen och förklara att du gillar hen, att du kände dig trygg, att detta var vad du ville ha. Om det var något du inte gillade, var tydlig med det nu när du har chansen. För nästa gång du är i subspace kan du inte säga något igen. Var beredd på att en ny dominant också kan drabbas av chock över sina egna känslor. Var beredd på att ta hand om detta på samma sätt som du själv skulle vilja bli omhändertagen.
Domdrop
Domdrop skiljer sig lite från Subdrop och brukar komma närmare in på sessionen. Ibland medan den undergivne fortfarande håller på att arbeta sig upp från subspace. Den är ofta en följdverkan av att den dominante kan börja släppa på kontrollen och det fokus denne tvingats ha under hela sessionen. Som det står i texten ovan om Domspace så kan många känslor komma fram för den dominante – eller t.o.m frånvaron av känslor. En del känner sig helt känslokalla efteråt, andra kan börja tvivla på sig själva, på vad de är för typ av människor som faktiskt utsatt en undergiven för diverse plågor. En del känner helt enkelt en känsla av ensamhet och andra känner sig bara fysiskt utmattade. Även om den undergivne tycker sig vara ok efter sessionen och inte vara i behov av eftervård kan den dominante fortfarande behöva det och känna närheten.
Online
En dominant kan lätt tro att det inte är någon fara med subspace om de enbart dominerar över internet. Det är fel. En del undergivna kan gå in i subspace lika lätt därifrån. Då uppkommer problemet med att det är mycket svårare för den dominante att läsa av signalerna och hantera att den undergivna verkligen kommer ned ordentligt. I princip handlar det om att tala ned den undergivna och försöka vara uppmärksam på skillnader i röstläge. I text är det ändå svårare.
Triggers
Dissociation är en mekanism som skapats för att hantera bland annat misshandel. Misshandlade kvinnor har visat sig utstå fler dissociationer än andra (de flesta människor kan beskriva någon form av dissociation som hänt dem) och de ökar i takt med misshandelns svårighetsgrad. Dissociationen kan också ge upphov till vissa förträngningar av känslor. De som klarat sig från trauman kan plötsligt finna att gamla känslor triggats när de befunnit sig i subspace som då går över till en traumaspace. Det kan ske av sig självt eller av något den dominante gör, vilket är en orsak till att den senare bör vara försiktig om han vet att den undergivne tidigare varit med om en traumatisk upplevelse.
Länkar:
The Endorphin Levels in BDSM – a short primer on sending a submissive into hyperspace
http://friskybusinessboutique.com/news/b…
DN: Ömsint beröring får kroppen att jubla
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/oms…
The Psychobiology of BDSM
Illustrerad Vetenskap: Du blir hög av motion
http://illvet.se/maenniskan/hjaernan/du-…
Dissociation
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociatio…)
http://www.myshrink.com/counseling-theor…
Hormoner – Signalämnen
http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm
Sex and Addiction
http://www.reuniting.info/science/sex_an…
BDSM for Beginners (part 8: aftercare for dominants)
http://bdsmforbeginners.blogspot.se/2007…