Smiskets olika faser – skrivet med humor men undertonen är allvar
Författat av beh-aga
Jag-vill-ha-massor-av-pisk-stadiet: Det första stadiet som börjar innan sessionen startat, när jag är pirrig av förväntan och lycklig över det jag vet kommer att hända. Pågår även en bit in i sessionen under största delen av uppvärmningen.
Gnällspiks-stadiet: Detta stadie uppnås ungefär i slutet av uppvärmningen när smisket blir hårdare och det börjar göra ont. Pågår olika länge beroende på situationen och kännetecknas av gnäll och gnöl och jämmer samt diverse vridningar, bensprattel och små jämfotahopp. Avslutas nästan alltid med att Master tar en paus, tittar strängt på mig och säger åt mig att stå stilla.
Sammanbitet-duktig-stadiet: Efter tillsägelsen från Master inträder detta, ofta korta, stadie, då jag anstränger mig hårt för att vara lydig och duktig och ta emot smisket med lugn och fattning. Det funkar, en stund, tills Master tar i hårdare med rappen varpå jag övergår i,,,,
Fan-vad-det-gör-ont-stadiet: Kännetecknas av diverse skrik, oljud och snyftningar. I detta stadie börjar jag åxå svettas av ansträngningen att ta emot och hantera smisket.
Far-åt-helvete-stadiet: Nu kommer adrenalinkicken. Det är i det här stadiet jag blir förbannad och vill helst be Master dra till nåt ställe där solen inte skiner! Det h a r hänt att jag slagit tillbaka, men det är ingen god idé! Här är det oerhört viktigt att inte avbryta tror jag, detta är ett stadie man måste komma förbi innan man avslutar sessionen. Kännetecknas av att de tidigare skriken övergår i morrningar, fräsanden, väsanden och ilskna stampningar med fötterna. Detta stadie förkommer inte alltid, har märkt en tendens till att det blir mer markant om det var längesen jag fick pisk och kan utebli helt om det inte var så längesen sist.
Jag-ger-mig-stadiet: Ilskan försvinner lika fort som den kom och kroppen mjuknar. Jag ger upp och ger efter och bara tar emot. Endorfinerna börjar rusa. Här kan tårarna komma, särskilt om jag sitter fast till både händer och fötter.
Jag-är-kåt-som-en-iller-stadiet: Nu infinner sig upphetsningen. Jag blir obeskrivligt kåt och vill bara ha mer och mer och mer. Det gör inte ont längre, även om Master tar i för fullt, utan smärtan har blivit njutning. Här kan det komma orgasmer på löpande band om förhållandena är dom rätta. Från mig hörs bara dova stönanden.
Take-off-stadiet: Nu börjar jag ”lyfta”… -jag känner mig svävande, omgivningen försvinner, jag hör vad som händer men orkar inte bry mig om nånting än att bara vara i nuet och bara försvinna in i min egen lilla värld.
Subspace-stadiet: Innesluten i en bubbla av känslor och kärlek svävar jag omkring. Det är ljuvligt, det är underbart och det enda jag hör nu är Masters röst och det enda jag är medveten om är Hans närvaro och trygghet. Jag vet inte hur länge detta stadie skulle kunna pågå… men om jag står upp bryts det med automatik när mina ben inte håller mig uppe längre.
Jag-går-in-för-landning-stadiet: Här är det kramar och närhet som gäller… och lugn och ro och tid att hämta sig, samla sig och ”vakna till”. Tar allt från några minuter till flera timmar, det varierar från gång till gång. Det viktiga är att man får möjligheten att landa i sin egen takt och jag har en mycket klok Master som är väl medveten om detta.